Ibland – ganska ofta faktiskt, i synnerhet när han var yngre – har vi funderat på om Yeppe har en katt någonstans i sin stamtavla.
Han har en styrka, ett oberoende, ett sätt att liksom upphäva tyngdlagen, att alltid landa med tassarna nedåt när han någon gång tappar fotfästet, en drift att hoppa och klättra och en tendens att fälla ut klorna som inte är riktigt hundaktig.
Igår gick han dock på en blåsning. Vi fick in ett par unga kattsyskon som skulle bli kastrerade och Yeppe smet in för att hälsa, men då sa kattpojken mycket tydligt ifrån att det var säkrast för honom att han höll sig på avstånd.
Yeppe slank ut ur rummet och såg komiskt generad ut, men det var något han måste bevisa, så en stund senare prövade han lyckan att göra en sådan där ”hårboll” som katterna brukar spy upp, genom att äta bortrakad kattpäls… och visst kräktes han, men inga bollar, så han åt genast upp den igen.
Klockan fyra imorse kom håret upp ännu en gång och även då slök han det omedelbart, så nu får vi se under dagens lopp – det kanske bli ett par bollar till sist.
