Tillbakablick

Förra året, vid den här tiden, hade vi fått reda på att Yespers blivande mamma Lizzy just hade börjat löpa och vi längtade efter beskedet att parningen hade skett.
Vi befann oss i en sorts för-väntan, en lite bävande förväntan inför vad som komma skulle.
Skulle det bli någon valp till oss?
Hurdan skulle han vara… och se ut? Skulle vi klara av honom?
Det enda jag var säker på var att kärleken skulle finnas, för den hade redan vaknat, där i den kyliga vårvinterns tid.

Nu är han här, min lilla pojke, och han är ljuvligast i världen.
Naturligtvis är han det!

Annonser

9 månader

Den unge mannen är nio månader.

Han är i det fladdriga stadiet mellan valp och vuxen – ibland är han så sansad att man knappt tror att det är sant, men så får han ett tokryck och blir liten och barnslig igen.

Han vet vad han får och inte får, men testar ständigt gränserna och sina människors tålamod.

Han är stark och spänstig, hoppar högt och springer snabbt, landar oftast med tassarna ner och har ett sätt att upphäva tyngdlagen som gör oss gröna av avund.

Hans muskler börjar grovna och få honom att se mogen ut, men ibland skjuter han upp ryggen och hasar runt, precis som en tonåring.

Nyss var det en löptik som vek undan svansen och gjorde allvarliga inviter… och han nosade intresserat, men förstod ändå inte riktigt. Snart kommer han att göra det, men inte riktigt än.

På det hela taget är han en charmig och underbar hund och vi älskar honom oerhört – vårt lilla Yeppe-bus!

Skolmogen!

Matte sov inte så gott inatt – det är svårt att göra det med en tung, varm och armbågsvass unghund som propsar på att få ligga ovanpå en… hela tiden!
Yeppe var nämligen på sin första kurs igår kväll och det var en minst sagt spännande upplevelse, så efteråt blev han VAAALP igen.

Idag är han åter unghund, men han är mycket tankfull (och trött).