Förra året, vid den här tiden, hade vi fått reda på att Yespers blivande mamma Lizzy just hade börjat löpa och vi längtade efter beskedet att parningen hade skett.
Vi befann oss i en sorts för-väntan, en lite bävande förväntan inför vad som komma skulle.
Skulle det bli någon valp till oss?
Hurdan skulle han vara… och se ut? Skulle vi klara av honom?
Det enda jag var säker på var att kärleken skulle finnas, för den hade redan vaknat, där i den kyliga vårvinterns tid.
Nu är han här, min lilla pojke, och han är ljuvligast i världen.
Naturligtvis är han det!