Äventyret går vidare

Igår var det vackert väder, så vi bestämde oss för att tillbringa några timmar vid kolonistugan. Elving är så liten att han har svårt att hålla sig varm, men efter en del sökande nere i källarförrådet hittade jag valptäcket som jag sydde åt vår första hund Fajt, när han kom till oss i mitten av november 1969. Det kändes djupt symboliskt att sätta det på Elving – vår första valp… och den sista (om nu inte ödet vill annorlunda).

Det kom en liten skur och valpen blev blöt i sin luddiga päls

Naturligtvis väckte valpen en massa uppmärksamhet, så nu har han även bekantat sig med Yeppes kompisar, Ricky, Kanaj och Linus. Av de senares matte Monika fick han en fin liten filt i present, men den råkade han kissa på när Ricky blev lite för närgången.

Valphämtning

Vi har snurrat historiens hjul igen… på hundfronten den här gången.

Vår första beagle hette Fajt. Han föddes den 15 september 1969 hos Ingvar Asperman i Södertälje, det som senare blev Bravurs kennel. Fajt var stor och vild och glad – vår vän och fyrbente lillebror. Han blev närmare 15 år gammal.
Beagle nummer två var Sniff, Tailtip´s Eyeful Boy, som han hette i stamtavlan. Han föddes i mars 1985 och exakt ett år senare kom hans halvbror Toke, Tailtip’s Fencing Master. Sniff växte upp hos min syster i Uppsala och Toke hos våra föräldrar.
Den fjärde beaglen kom från Vällingby – lille Skutt, Starmaids Midnight Sound. Han var ett år yngre än Toke och blev fosterbror till Sniff.
Maidi var beagle nummer fem. Hon hette Starmaids Flower-Maid och var mamma till Sniff och Toke. Vid åtta års ålder omplacerades hon till våra föräldrar och där blev hon kvar ända fram till sin död och gjorde Tokes liv mycket lyckligt. Han var en tämligen osäker hund men hon skänkte honom den trygghet som han så väl behövde.
När Maidi inte fanns mer hade min systers familj förändrats, vilket ledde till att Sniff och Skutt fick flytta till oss i Katrineholm.
Beagle nummer sex var min första egna valp. Lilla söta Tumle, Starmaids Easy Rider, som bara råkade vara osåld den bedrövligt sorgliga våren 1998, då Sniff och Skutt avled med bara ett par dagars mellanrum och Toke plötsligt blev ”gammal” och en mycket ledsen hund.
Sommaren 2000 fick Tumle en ”lillebror” – Mille, Merryant’s Hot New Millennium, som blev beagle nummer sju. Bägge fick långa, härliga liv – Tumle nästan 16 år och Mille en bit över 15.
Beagle nummer åtta var en omplaceringstik – Cille, Gold Line’s Grumpy Mistress, vars matte hade avlidit. Hon fick flytta till bonussonen som bor granne med oss. Cille var en glad liten hund, men tyvärr hade hon av hudcancer, så hennes tid hos oss blev kort.
Beagle nummer nio var Tumles kullsyster Bella, Starmaids Emerald Girl. Hennes lillhusse led av barn-astma, därför måste hon omplaceras. Även hon kom till bonussonen… och även hon drabbades av cancer, fast i hennes fall juvertumörer som triggades igång vid löp och växte okontrollerat.
Beagle nummer tio är vår älskade buse Yesper, Starmaids Yes I’M Here Now. Han har växt upp till en underbar hund, så nu tycker vi att han är mogen att uppfostra en ”livskamrat”.
Igår hämtade vi hem nummer elva, Skogslunds Inge, från Vagnhärad. Han ska heta Elving och så här ser han ut.

Inge/Elving och Irma/Montana med uppfödaren Eva Andersson

Det lilla nitade halsbandet får komma till heders igen