Utrymmeskraven ökar

Jag gjorde hundsängen i arbetsrummet längre, så att inte Elving ska behöva ligga OVANPÅ Yeppe… för det är klart att bägge hundarna måste få vara tillsammans med oss!

Visst ser det jättegosigt ut, men snart blir det bara trångt och varmt… och Yeppe kan inte slappna av, för han VET vilka vassa gaddar som sitter i den opålitliga lilla valpmunnen.

Det tog en god stund innan polletten trillade ner… men det blev mycket bättre så här.

Vinterväder!

En härlig, kall vinterpromenad.Liten valp i stor skog.Här brukar det böka vildsvin.Beaglar på spången. Elving och Yeppe vid fågeltornet.Näsnarens vatten ser kallt ut, men isen har inte lagt sig än. Båda killarna tycker att kluckandet känns lite farligt.Elving spanar på sjöfågel.

Den här dagen började fel!

Jag vaknade (trodde jag) strax före halv sex… stängde av väckarklockan och släpade med mig valpen ut för att morgonkissa. Yeppe hängde också med, vilket han vanligtvis inte gör.
Utanför porten stod BREVBÄRAREN och han hade CYKELLYSET på. Yeppe blev helt begeistrad, men valpen tvärstannade och morrade och måste släpas förbi det farliga. Sen fick jag dra honom över gatan, baklänges, oroligt puttrande. Nåja, han lyckades kissa, men mer fick han inte ur sig.
Det var något mysko med alltihop och när jag kom in upptäckte jag att klockan faktiskt var bara halv fem.
En timme till att sova!!!
Hurra, tyckte jag och Yeppe och rullade genast ihop oss, men valpen ville leka och vimsade ensam omkring en stund i de mörka rummen, innan hans stora vita tassar började trumma på sängkanten. Jag hivade upp honom och han sjönk ner som en varm säck över mina ben.
Alltför snart därefter ringde väckarklockan på riktigt och det blev dags att äta frukost… och nu är bägge beaglarna mätta och djupt insomnade igen.
”Gå till jobbet?” säger de. ”Det kan du göra själv!”

Utbildningsdag på jobbet

På schemat stod miljöträning av skällig och osäker valp.
Utbildningsledare: Killi (lurvig blandning av allt möjligt)

När träningspasset var avslutat var Killi och Elving dödspolare och Yeppe (mer än bara) en liten smula svartsjuk.

”Jag följer med dig!” sa Elving.
”Helt OK!” sa Killi. ”Den här ungen tar vi hem, matte. Det kittlar så störtskönt i hårbottnen när han luggar mig med sina mjölktänder”.

Yeppe gick och la sig på kontorsstolen och var suuuur.

 

Nattligt oljud

Jag vaknade mitt i natten av ett förskräckligt oväsen och tänkte: ”Vad gör grannarnas jävla ungar nu?!”
Väntade och väntade, men ljudet upphörde inte – det lät som om någon sågade eller borrade i väggen. Hela sängen vibrerade och plötsligt insåg jag: ”Det är valpen! Någon av oss ligger på honom och nu håller han på att kvävas!”
Men nejdå, det gjorde han inte alls. Elving låg förtroendefullt axel mot axel med storebror och hade lagt huvudet över hans hals, med påföljd att han snarkade så att det stod härliga till.
Och Yeppe sov bara vidare.
Det var underbart att se, men tyvärr var jag tvungen att avbryta… av hänsyn till nämnda grannar.

Där fick han!

Yeppe börjar så smått återhämta sig efter chocken att få en lillebror.
I natt var jag tvungen att vända mig, eftersom armen hade domnat, och Yeppe vandrade suckande runt för att lägga sig på andra sidan, men valpen var mycket kvickare och hade redan snott bästa platsen.
”Tryck in dig!” sa jag till Yeppe och lyfte på filten. ”Du får också rum här. Gör som han och lägg dig ovanpå. Det tål han, det lilla monstret.”
Yeppe stod länge och tvekade, men sedan gjorde han som jag sa och det tog inte ens tio sekunder innan Elving kom ålande fram i fotändan – liten, mörk och missnöjd… ungefär som när man klämmer ut en pormask.
Yeppe var storbelåten och bägge somnade strax om… så även jag.