Jag gjorde hundsängen i arbetsrummet längre, så att inte Elving ska behöva ligga OVANPÅ Yeppe… för det är klart att bägge hundarna måste få vara tillsammans med oss!
Visst ser det jättegosigt ut, men snart blir det bara trångt och varmt… och Yeppe kan inte slappna av, för han VET vilka vassa gaddar som sitter i den opålitliga lilla valpmunnen.
Det tog en god stund innan polletten trillade ner… men det blev mycket bättre så här.
Elving har pysslat lite och försökt göra det mysigt i soffan för storebror, med en ullig fårskinnsbit och ett gammalt koppel som Yeppe själv knyckte som valp.
En härlig, kall vinterpromenad.
Liten valp i stor skog.
Här brukar det böka vildsvin.
Beaglar på spången. 
Elving och Yeppe vid fågeltornet.
Näsnarens vatten ser kallt ut, men isen har inte lagt sig än. Båda killarna tycker att kluckandet känns lite farligt.
Elving spanar på sjöfågel.
Busen är sexton veckor, tänk så snabbt tiden har gått!
Han väger 6,6 kg och är 31,5 cm hög och nu på kvällen upptäcker vi att han har tappat sin första mjölktand – ett av de små vassa grynen i mitten av underkäken.
Jag vaknade (trodde jag) strax före halv sex… stängde av väckarklockan och släpade med mig valpen ut för att morgonkissa. Yeppe hängde också med, vilket han vanligtvis inte gör.
Utanför porten stod BREVBÄRAREN och han hade CYKELLYSET på. Yeppe blev helt begeistrad, men valpen tvärstannade och morrade och måste släpas förbi det farliga. Sen fick jag dra honom över gatan, baklänges, oroligt puttrande. Nåja, han lyckades kissa, men mer fick han inte ur sig.
Det var något mysko med alltihop och när jag kom in upptäckte jag att klockan faktiskt var bara halv fem.
En timme till att sova!!!
Hurra, tyckte jag och Yeppe och rullade genast ihop oss, men valpen ville leka och vimsade ensam omkring en stund i de mörka rummen, innan hans stora vita tassar började trumma på sängkanten. Jag hivade upp honom och han sjönk ner som en varm säck över mina ben.
Alltför snart därefter ringde väckarklockan på riktigt och det blev dags att äta frukost… och nu är bägge beaglarna mätta och djupt insomnade igen.
”Gå till jobbet?” säger de. ”Det kan du göra själv!”
På schemat stod miljöträning av skällig och osäker valp.
Utbildningsledare: Killi (lurvig blandning av allt möjligt)
När träningspasset var avslutat var Killi och Elving dödspolare och Yeppe (mer än bara) en liten smula svartsjuk.
”Jag följer med dig!” sa Elving.
”Helt OK!” sa Killi. ”Den här ungen tar vi hem, matte. Det kittlar så störtskönt i hårbottnen när han luggar mig med sina mjölktänder”.
Yeppe gick och la sig på kontorsstolen och var suuuur.
Morrmatte och Yeppe i morrmattes inglasade uterum på Lövåsgårdens korttidsboende.
Elving var givetvis också med. Fin utsikt från de där stora fönstren.
Och så kom Elving för första gången underfund med att han är stor nog att själv hoppa upp på mattes spånkista.
