Elving fyller 5 månader

På självaste nyårsafton fyller lillkillen fem månader!

För att fira dagen extra har han tappat båda hörntänderna på vänster sida i munnen. Det är inte så lätt att tugga när det finns luckor och sår här och var.

”Husse, öppna dörren och kom ut och ge mig en godis!”

 

Annonser

Bara en liten valp!

Unge herr Fluffy Puppy (även kallad Lilla kaninen) gillar inte alls att gå ut och bli blöt om tassarna. Då blir han en mycket skrynklig och motvillig liten hund, som man får släpa efter sig, medan storebror hänger i kopplet och drar för glatta livet. Håller man dem i samma hand så jämnas liksom kraften ut och det blir ganska behagligt… för mig, men knappast för hundarna. Men de får skylla sig själva och kanske lär de sig något i slutändan.

Jag har funderat på detta med Elving och kommit fram till att han är lat.

Päls har han så det räcker, så jag kan inte tro att han fryser, men det var väl så att han blev bortklemad och fick en alltför bekväm start hos oss.
Han hade aldrig det minsta emot att bli placerad i ryggsäcken och tryggt buren till jobbet, insvept i en mjuk filt… men valpar växer som ogräs och snart blev han för tung. Mattes rygg orkade inte och utrymmet i ryggsäcken hade också sina begränsningar.
”Nu är du en stor pojke och kan gå på dina egna ben,” sa Matte en vacker dag, så det var bara att finna sig… fast Elving själv inget hellre önskade än att få sitta där i kokongen och luta sitt sömniga huvud mjukt emot Mattes axel, emellanåt lyfta blicken med dyrkan i sina små ögon, sträcka sig upp och ge Matte en puss och sedan sova en liten stund till.
Komma fram torr och ren och varm och leka vilt med Yeppe, äta godis och sova igen.

Jag hoppas att det är en fas, som han kommer att växa ifrån, men just nu vill Elving hellre vara liten än stor och tuff.

MBD

Idag är det Menlösa Beaglars Dag, säger Matte.
Menlös är inte menlös, som intetsägande, beige eller småtråkig, utan betyder utan medel = pengar… att köpa godis för.
Men hallå? tycker beaglarna. Man kan ju få men för livet utan godis!!!

Orättvist!

När inte Husse vill låta mig köra bilen, tycker jag att jag åtminstone kan få åka tillsammans med Yeppe… men neeehej då, säger Matte. Inte förrän jag är mogen nog att låta honom vara ifred, för i den trånga skuffen där bak kommer han inte undan mina vassa valptänder.
Jag förstår absolut ingenting. Inte skulle väl JAG vilja bita min storebror?
(Fast han har ju så goda öron…)

Hundmöte

På hemvägen igår träffade vi Viggo!!!
Viggo är en nästan vit golden retrievervalp, 7,5 månader gammal och avgjort mer vild än tam.
De har träffats förut, så någon inledande hälsning är inte nödvändig. Viggo och Yeppe brakade samman och rullade runt i snön, varvid Viggo snodde in sig flera varv i Yeppes koppel – kring magen, halsen, frambenet – han såg ut som ett lurvigt vitt paket med slarvigt applicerade röda snören. När vi väl hade trasslat ut honom, ansåg Yeppe att det var nog och gick för att bekanta sig med de betydligt lugnare granplantorna.
Då fick Viggo fatt i Elving och skyfflade in honom mellan benen, varefter han sänkte magen och la sig ner över honom. Viggo väger ungefär fyra gånger mer än lille Elving, så vi tyckte att det såg riskabelt ut och beslöt att avbryta lekstunden. Valpen halades fram och borstades av, ställdes på sina tassar igen och bedömdes som oskadd och inte alltför stukad av den brutala behandlingen.
När vi kom hem var han ”stor” och kaxig – hoppade från hundsängen direkt upp i Husses knä, men kunde inte hejda sig utan flög vidare upp på tangentbordet och närapå in i datorskärmen.
Därefter blev han plötsligt en mycket trött liten hund och somnade som en varm klump.
Det är tvära kast mellan PÅ och AV när man är valp.