Bara en liten valp!

Unge herr Fluffy Puppy (även kallad Lilla kaninen) gillar inte alls att gå ut och bli blöt om tassarna. Då blir han en mycket skrynklig och motvillig liten hund, som man får släpa efter sig, medan storebror hänger i kopplet och drar för glatta livet. Håller man dem i samma hand så jämnas liksom kraften ut och det blir ganska behagligt… för mig, men knappast för hundarna. Men de får skylla sig själva och kanske lär de sig något i slutändan.

Jag har funderat på detta med Elving och kommit fram till att han är lat.

Päls har han så det räcker, så jag kan inte tro att han fryser, men det var väl så att han blev bortklemad och fick en alltför bekväm start hos oss.
Han hade aldrig det minsta emot att bli placerad i ryggsäcken och tryggt buren till jobbet, insvept i en mjuk filt… men valpar växer som ogräs och snart blev han för tung. Mattes rygg orkade inte och utrymmet i ryggsäcken hade också sina begränsningar.
”Nu är du en stor pojke och kan gå på dina egna ben,” sa Matte en vacker dag, så det var bara att finna sig… fast Elving själv inget hellre önskade än att få sitta där i kokongen och luta sitt sömniga huvud mjukt emot Mattes axel, emellanåt lyfta blicken med dyrkan i sina små ögon, sträcka sig upp och ge Matte en puss och sedan sova en liten stund till.
Komma fram torr och ren och varm och leka vilt med Yeppe, äta godis och sova igen.

Jag hoppas att det är en fas, som han kommer att växa ifrån, men just nu vill Elving hellre vara liten än stor och tuff.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.