Elving 10 månader

Elving 10 månader – har hittat en ny förskräckelse, nämligen grannbarn med cykelhjälm på skallen. Det hjälpte inte att Yeppe var framme och hälsade vänskapligt. Elving skrek hysteriskt tills matte kom och hämtade honom och bar in honom i stugan. Senare gick vi på promenad och passerade cykeln – Elving morrade dovt.

Bord på terrassen

Matte är lite för kort i rocken, så när den plastade takskärmen skulle upp över terrassen räckte inte armarna till och inte heller stolen som Matte brukar kliva på. Trappstegens ägare var inte där, så den kunde inte lånas, men Matte hämtade trädgårdsbordet och ställde stolen på det.
Efteråt stod bordet kvar.
Utmärkt idé, tyckte Yeppe… och så småningom även Elving.

 

Beagle – snigel

Elving lever enligt principen: ”Är det löst och lagom stort så går det att äta”.
I förra veckan regnade det för första gången på länge och då kom vinbergssnäckorna fram. Plötsligt låg det en mitt på gångvägen och Elving rusade förstås dit och plockade upp den.
Jag såg hur han vände runt den i munnen ett par varv, men sedan kände han tydligen sulan och den var inte i hans smak, så han spottade snabbt ut snigeln och trippade oberört vidare.
Igår var det en svart skogssnigel som väckte hans nyfikenhet. Han nosade länge på den och jag såg hur han funderade. Sedan kom tungan ut och han slickade…
Den som har sett reaktionen när en hund får fatt i en groda, vet att den är ganska komisk. Det här var något liknande, fastän inte alls lika starkt. Dock tillräckligt för mig att skratta åt den oerfarna unghunden och hans kränkta, förbryllade min.

Taskigt och läskigt!

Inte nog med att hon har spärrat av favorit-spaningshörnet med kompostgaller. (Vadå ”trampar ner kärleksörten?!”)
Sen säger hon att vi ska åka bil hem också.
Spökålders-Elving är skeptisk.
Bilen är lite småläskig – det smäller till när hon stänger bakluckan!