Vi hade min syster och systerson på besök och satt och fikade med Husse på altanen. Beaglarna befann sig under bordet var en smula uppskruvade av den ovanliga situationen… och så gick det som det gick. Elving ville ha det tappade bullpapperet men Yeppe såg ingen anledning att släppa det. Han sa ifrån på skarpen och därmed rök de ihop. Yeppe fick hål i örat och Elving en smäll under ögat.
Oj, så han svullnade upp!!!
Yeppe har fått en valp… tror han. En konstig liten sak med spetsiga öron och randig päls. Arbetsnamnet är Leva och hon är ungefär en månad gammal – övergiven på en gårdsplan och omhändertagen av en tvåbent surrogatmamma som kommer på kontroll till oss ett par gånger i veckan.
Yeppe blir alldeles tokig när han ser henne. Hon är HANS! 
Mycket gammal och mycket ung…
Den lilla beaglen kliar sig – han kliar sig… han kliar sig…
Rävskabbsreaktion konstaterad! (Fördelen med att jobba hos veterinär)
Nu blir det Simparica till bägge killarna, men fördelen med detta är att de slipper fästinghalsbanden i tre månader.
I valet mellan en ljusblå pappersservett och en päronskrott med myror på föredrog Elving papperet… men 30 meter längre fram låg det en halv banan på gångbanan och då blev det genast svårare. Efter ett ögonblicks funderande tryckte han in dem bägge i munnen och travade vidare.
Han kunde inte BEGRIPA varför inte Yeppe var intresserad. 
Idag kommer bossen tillbaka efter drygt tre veckor i Thailand.
AAaahoooo så vi har VÄNTAT!!!
Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Fast i det här fallet är det mest frågan om en massa god (?) vilja… från Matte.
Jag blir tokig på unghundens ”matvanor”!
Igår snodde han ett värmeljus ur staken i vardagsrummet och låg i soffan och knaprade. Eftersom ”släpp” betyder ”svälj fort som fan”, lät jag honom hållas – paraffin går ju tvärsigenom.
En stund senare gick jag tillbaka för att samla ihop skräpet.
Då var han inne på ljus nummer 3 och det fanns inget skräp att hämta. Han hade tryckt i sig hylsorna, vekarna, alltihop utom ett par av de runda brickorna i botten, som han hade missat.
Så nu väntar jag på ”output”, för paraffin är ett laxermedel.
Sida vid sida i sommarsolens sken
Killarna var med mig och köpte sättpotatis idag. Vi passerade handelsträdgården på vägen från jobbet till kollo, så jag kom på att slinka in där och se om det fanns några påsar kvar.
Beaglar, jord och blommor är en livsfarlig kombination, så Yeppe och Elving fick stanna vid grinden.
Elving reagerade exakt som larmet i husses bil, som talar om när inte husse har knäppt på sig säkerhetsbältet.
Efter ett fåtal minuter hördes ett svagt: vjeff… vjeff… vjeff
När inte detta hjälpte höjde han volymen och intensiteten: VJEFF… VJEFF… VJEFF… VJEFF… VJEFF
Sen drog han på stora ylet så att det ekade inne i växthuset och alla kunder gick ut och tittade vad det var för ett konstigt djur som kunde frambringa dessa tjut.
Elving slutade genast skrika och viftade glatt på svansen, medan Yeppe vände bort blicken och såg generad ut.
Fördelen med en gaphals är, att man har konstant koll på var den lille busen befinner sig. 
