Melonskal

Mina gamla beaglar gillade vattenmelon. De brukade få skalen med en del av fruktköttet kvar, att gnaga på ute i trädgården. I vissa perioder var hela terrassen full av torkande gröna skålar.
Sen ledsnade jag på vattenmelon och åt ingen mer på flera år, men igår föll jag för frestelsen och köpte en på Maxi.
Hundarna fick smaka.
”Nej, tack, det där kan du äta själv!” sa Yeppe och vände bort huvudet.
”Jag vill HAAAA!” sa Elving och tog med sig hela skalbiten in till mattan i vardagsrummet.
Jag såg det aldrig igen, för han åt tydligen upp alltihop.
Imorse sket Elving melonskal… stora mängder melonskal i prydliga mörkgröna tärningar.
Jag hade glömt bort hans ”orgie”, så det tog mig en god stund att klura ut vad det var.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.