Som hund och … katt

På en viss sträcka av vägen som vi går till jobbet på morgnarna vill Elving alltid leka och kampa en stund med kopplet.
Idag var Yeppe med på noterna och gav sig också in i leken. Bägge drog för glatta livet, Elving surrade som en motor medan Yeppe gjorde framstötar och slog honom på nosen med framtassarna.
Det är som jag alltid har misstänkt. Yeppe vill hellre vara en katt.

Äventyr i skogen

Vi träffade ett par små asiatiska damer i skogen och de tittade på beaglarna på ett sätt som antydde att de:
A. Tyckte att de var söta.
B. Planerade ett ovanligt läckert grillparty på helstekt unghund.
Den ena hade glasögon och en flätad stråhatt på huvudet, så Elving bestämde sig omgående för att det var alternativ B som gällde. Han satte sig på sin lilla bak och klämde i med sitt allra mest ”skrämmande” OOOOIIIIIIIIIIIiiii (eller snarast förskrämda).
Damerna skrattade åt honom, vilket fick Elving att känna sig kränkt.
Senare plockade Elving och jag blåbär vid sidan av stigen, medan Yeppe stod bredvid och gnisslade av otålighet. Jag erbjöd honom en handfull, men Yeppe gav mig en svårmodig blick: ”Sånt där skit äter inte jag, det kan du äta själv eller ge till min soptunnebror!”
Jag hade hört att det fanns mycket blåbär i år och det visade sig vara sant, men de är ganska små och förtorkade, liksom koncentrerade.
Om vi får regn under natten kommer de säkert att svälla upp. De blir aldrig mer lika goda igen, men i gengäld desto enklare och mindre tidskrävande att ta vara på.

Stackars Yesper

Yesper är förolämpad.
Han hittade en majskolv vid infarten till kolonin och lyckades behålla den ända fram till lotten, trots att Elving skuttade runt honom och försökte snappa den åt sig, men när han skulle äta var han tvungen att tugga sönder den först och då knyckte unghunden bitarna. När Yeppe morrade åt honom sa lillebror något fulare och så rök de ihop med ett ursinnigt vrål.
Yeppe har aldrig haft några syskon, han förstår inte detta med konkurrens och meningslöst smågnabb om liggplats och mat.

Igelkott

I helgen hade vi igelkottsbesök. Förmodligen en årsunge som hade blivit matad förut, för den var tämligen orädd. Dessutom rantade den efter mig och tiggde ogenerat.
Yeppe försökte få igång den, men den bara fräste åt honom.
”OARTIGT djur!” tyckte Yeppe.
Igelkotten tyckte säkert detsamma, när Yeppe hooooade på den.