En o-bra dag

Den här dagen inleddes faktiskt riktigt bra med att samtliga steg ur sängen när väckarklockan ringde. De fyrbenta verkade till och med ovanligt pigga och glada.
Men sen var det slut med det roliga, åtminstone för deras människa. Precis när jag öppnade porten gick en främmande hund förbi och det trevliga lilla gänget förvandlades på en bråkdels sekund till en hord vrålande, hoppade smådjävlar. Vi var MYCKET osams under den första delen av vägen och det tilläts inget sniffande, kissande eller vimlande innan vi kom fram såpass långt som till ”skogen”. De förstod att de var i onåd och att matte var arg på dem, men förmodligen inte vad som var orsaken – de glömmer fort.
Det blåste ju ganska rejält idag, så de var vind-yra, ohörsamma och snodde sig om mina ben. Beträffande den yngste så nöp han mig även i vadorna och det är inte hans förtjänst att inte snubblade på honom.
Vid ankomsten till jobbet lyckades han sno min sko och slita ur den hälkappan (igen!) och nästan svälja den. Jag fick upp den ur svalget på honom i absolut sista sekunden och som hämnd bet han mig i fingret… hårt. Sedan bråkade han med bröderna, hängde mig om knäna med vassa nyklippta klor och kissade på golvet. Jag som trodde att han var rumsren nu!
Vanvettet eskalerade när det blev dags att gå hem. Bror ett och två slet i kopplen och for omkring som skållade troll, nosade och muttrade, plockade matrester i buskarna medan lillebror skrek av svartsjuka och attackerade dem energiskt.
Vi var allihop lika trötta när vi äntligen kom fram – de av att leva rövare och jag av att vara matte till dem.
Så nu vill jag ha tre snälla hundar som kan uppföra sig ordentligt, men enligt dem är jag dum och kinkig och kan dra dit pepparn växer… fast inte innan de har fått mat!

Halt hund

Vår första beagle slog sig i ryggen när han hoppade ner från en soffa och fick sig en smäll av bordsskivan. Han hade så vansinnigt ont att vi fick bära honom i korgen ut på gräsmattan för att kissa, men det vägrade han att göra när han inte kunde stå och lyfta på benet.
Jag minns inte hur länge detta eländes tillstånd varade, men vi körde honom till Djursjukhuset i Strömsholm för röntgen och under den proceduren rättades tydligen kotorna tilll, för när han kom ut genom dörren igen var han botad från sitt ryggskott och gick direkt bort till en buske och kissade i en halv evighet. Några gubbar som satt på en närbelägen bänk imponerades av hans ihärdighet.
I förra veckan blev Yeppe halt. Först gick han bara en smula orent, sedan förvärrades besvären och på söndagskvällen kunde han nätt och jämnt stödja på tassen – den tass som det hände något med när han blev påkörd vid fyra månaders ålder.
Sak samma på måndag morgon, så han fick en akuttid för röntgen hos den nya veterinären i Mejeriet.
Det gamla miraklet upprepades ännu en gång i nutid, för när vi hämtade Yeppe trippade han runt på alla benen som en frisk och glad liten hund.

Evening Star

Klockan närmar sig halv sju. Hundarna har fått frukost och jag sitter ännu vid bordet med min. Utifrån hallen hörs tunga snarkningar från den yngste som sover i buren. Early Bird var på förslag när jag skulle välja hans namn. Det hade passat väldigt illa på en så morgonsömnig ung man