Elving fyller 1 år

Hurra hurra för lillebror, som fyller år idag!

Besök på Noraberg, där vi hämtade takplast, lekte i snåren och fikade.

Åter vid kolonin.

Annonser

Yyyyyyyl

Inatt sov Yeppe i mitt rum – det brukar han inte göra.
Vid tvåtiden vaknade Elving och upptäckte att det låg ”nånting främmande” i korgstolen.
Han satte sig upp och ylade ” OOOOOIIIIIIIIIIIiiiiiiiii” av sina lungors fulla kraft.
Själv tänkte jag på grannarna som låter sina ungar jaga varandra och vråla vid alla tänkbara tider på dygnet och log i mitt stilla sinne: ”Det kan ni gott ha. Känn på!”

Elving – vår lille ”hjälte”

Vi tog en snabbis bort till Lövåsgården med en bal toapapper åt Morrmatte på transportkärran.
Fiasko hela vägen!
Till att börja med snodde sig hundarna kring min ben, vilket gjorde mig irriterad… och så tappade jag taget i kärran – den välte (förstås!) över Elving.
Elving blev alldeles vettskrämd och strykrädd, vilket ledde till att han försökte hålla sig så långt borta som möjligt från kärran och farliga Matte.
Irritationen ökade och jag svarade med att gå snabbare och vägra stanna vid ALLA stolpar och träd.
Så blev det plötsligt tvärstopp. Jag ryckte och drog i kopplet, men vände mig till sist om och fick syn på en olycklig unghund som satt med benen isär mitt på gatan och klämde ur sig en liten klutt. Bakom honom låg ett pärlband av redan avlämnade ”produkter”, så det var bara att gå tillbaka med påsen och samla upp. Hade inga fickor, så jag fick bära den i handen och hittade ingen papperskorg att kasta den i – den STANK!
Vi kom fram mitt under middagen, så jag ställde bara in grejorna i morsans rum och gick hem igen.
Hundarna var besvikna och jag var ilsken, svettig och trött… men det gick lyckligtvis över så småningom, när vi allihop fick vår mat.

Signalkänslig!

Hon bär en mörkblå vid volangkjol som räcker till knäna. Längst ned finns det en bred röd rand och en något smalare vit, men hon håller upp den på ena sidan, så att ränderna ger ett intryck av att gå på diagonalen. Dessutom svänger hon med den och trippar fram på trottoaren som i en dans.
Jag ser att Yeppe reagerar och tänker att nu gäller det att se till så han uppför sig väl, men sedan verkar det som om han slappnar av och därför brister jag lite i uppmärksamhet.
Just som vi passerar tar tjejen ett tag i kjoltyget och låter det flaxa om benen och det fungerar som på en tjurfäktning, när matadoren skakar på skynket…
Bägge beaglarna kastar sig fram och hoooooar som ett par galningar och jag gör inte direkt saken bättre genom att vråla åt dem: ”Vad tusan tar ni er till? Är ni inte riktigt kloka?!”
Kjoltjejen tar ett förskräckt skutt halvvägs ut i gatan och spatserar vidare där som om ingenting hänt.

I morse mötte vi henne igen. För säkerhets skull gick hon över till andra trottoaren. I annat fall hade jag gjort det själv.