Finbesök från Stockholm

Idag hade vi lyckan att få besök av några goda vänner från Stockholm, däribland Elvings kullsyster Montana. Det blev ett kärt återseende med massor av spring och lek. Elving och Montis är inte bara lika som bär, de är även av samma kynne och förstår varandra så väl.

Maskot var också med och lekte så långt hans korta ben förmådde.

Han blev så småningom väldigt trött..

      

Kurragömma

Valpen har försvunnit.
Han ligger inte i plastbaljan bredvid min stol, som vanligt, och inte heller i förvaringen vid väggen under matbordet.
Jag går och tittar i hallen, sovrummet. Ingen valp där heller. Hans vinröda plastbur är alldeles tom, sånär som på en handduk och några smutsiga leksaker. Jag kollar till och med i badrummet och konstaterar att han har varit där ganska nyss och kissat på tidningen (duktig hund).
Jag slänger ett par papperspåsar och ett gammalt mjölkpaket som någon har tuggat sönder och spritt ut över hela golvet och då sticker plötsligt ett runt litet huvud upp. Maskot är återfunnen. Han ligger i lådan för returkartong, längst inne i hörnet under min kökssoffa. Typiskt valpställe.

Orolig natt

Jaha, nu har tydligen lillkillen kommit in i nästa fas – terrorisera Matte på natten, så att hon inte får sova (och inte bröderna heller).
”Jag är vaken… Jag måste kissa… Jag vill ha välling… Jag fryser, du måste värma mig… Jag har knip i magen… Jag är ensam… Du är för varm… Jag måste kissa igen… Vaaarför får jag inte äta min egen skit? Jag kommer att svälta ihjäl… Du är obekväm… ”
Vissa stunder var jag säker på att han sjuk, eller till och med döende, men halv sex steg vi upp och åt frukost och då dansade han som vanligt och slafsade glatt i sig hela portionen, varefter han försvann ut i badrummet och gick till attack mot toaborsten under ursinniga valpskall – det ekade säkert underbart i grannarnas badrum också, så jag var tvungen att avbryta nöjet.

Så nu undrar jag om han möjligen är lika aktiv varenda natt, bara det att jag vanligtvis inte brukar ha honom hos mig i sängen. 🤔

Piraya

”Man hugger aldrig mot ansiktet,” förklarar jag för Maskot.
Han slutar för ett ögonblick att tugga på mitt pekfinger, tittar upp och ser mig i ögonen.
”Men inte skulle väl jaaag…?”
Så gör han ett pilsnabbt utfall och biter mig i kinden en gång till. 🤪

Full rulle på valpfronten

Först blev han förolämpad för att vi ledsnade på hans attacker mot våra fötter under bordet och stängde in honom i tygburen medan vi åt vår middag.
Sen var han sur för att det regnade i hans päls på vägen hem, trots att jag erbjöd mig att bära honom under jackan – han ville inte behandlas som en valp, han kunde gå själv, sa han. Bara det att när han stod på trottoaren kändes det blött under tassarna och när jag vickade på kopplet och ropade Maskot blev han vrång och vägrade ta ett enda steg till. När jag tog upp honom igen slingrade han sig som en metmask, spottade och fräste och högg efter mina fingrar.
Nästa kränkning han upplevde var när jag svepte en handduk om honom. Då blev han fullkomligt vansinnig och fick ett tokryck då han rusade runt i lägenheten och attackerade allting löst som råkade komma i hans väg. Bröderna och jag drog upp benen under oss och han skällde på oss och kallade oss för fascister… Eller vad det nu var för namn.
Ingen mat fick han heller, fastän han var så hungrig. Jag sa att han gott kunde vänta en stund, tills han hade lugnat ner sig, men det höll han inte med om alls. Han klängde om mina smalben och gjorde en mycket talande pantomim på ”den döende valpen”, så till sist fick han skålen framför sig och langade in alltihop medan bröderna stod och suktade.
Till sist stod han i baljan med tassarna på kanten och skällde bara för skällandets skull.
Nu var det inte kul längre och det sa jag också åt honom.
Pfft! sa han och sjönk ihop och somnade tvärt på valpars vis.
Det finns inte många lägen på en valp – det är antingen ON eller OFF.

Rovdjur!

Mjölkkartong + beaglevalp = stor underhållning.
Han kan inte få upp den. Han föser runt den på golvet och attackerar den energiskt under grymtningar och ilskna skall.
Maskot är en modig hund – han bangar inte för byten som lika stora som han själv. 😂

Mera snusk

Vad matglädjen beträffar är det ingen skillnad på den osanitära valpen och hans storebröder. Han äter tills han är så stinn att magsäcken nästan spricker, sen sitter han och beklagar sig: ”Nån har stulit min mat!”
Men bra valp reder sig själv, tänker han och producerar i rask takt två rediga högar på golvet. Den ena hamnar på kanten till storebror Yeppes skål, den andra vid tröskeln till sovrummet. En stor den av den senare hinner han smaska i sig, innan Matte upptäcker var den mustiga doften kommer ifrån.
”Snuskiga lilla djur!” säger hon.
Men vad ska annars en stackars valp göra för att slippa svälta ihjäl?