Det började väldigt plötsligt med förkylningssymptom och trötthet. Elving var ovanligt grinig och tuff mot sin lillebror. I princip var det tillräckligt att Maskot befann sig i närheten. Elving blev svart i ögonen och så fick den lille stryk. Jag förstod inte vad som tog åt honom, men tänkte att det var värmen. Det var över 30 grader och Elving har tjock, präktig päls.
Senare tillstötte feber och så kom de hemska kramperna. Jag har haft EP-hundar förut, men dessa var mycket värre. Två riktigt långa och kraftiga som liksom inte ville ta slut och två som mera liknade vanliga EP-anfall.
Naturligtvis hände detta när klinikerna var stängda, men vi var ute hos min gamla chef och fick medicin för att klara honom över helgen. Direkt på måndag morgon gick vi till kliniken, men de hittade inget fel. Ett av levervärdena var för högt, men det kan ha berott på cellsönderfall till följd av de häftiga kramperna. Vi fick med oss en burk epilepsimedicin, som senare byttes mot Gabapentin. Inga fler krampanfall tillstötte, men Elving var klart förvirrad, hade svårt att svälja, kunde inte lyfta huvudet helt och tippade det åt vänster. Frambenen var svaga och han raglade ofta omkull.
Borrelia? Anaplasma? Inget av dem stämde. Det fanns inga tecken på hjärnblödning och anfallen var inte alls typiska EP-anfall.
”Nackdiskbråck”, sa veterinären. Grad ett på en skala till fyra – det krävdes ingen åtgärd, förutom vila och smärtstillande. Såvida han inte blev sämre…
Vi bodde i kolonistugan för att slippa bära i trapporna. Jag byggde om cykelkärran och skjutsade honom i den. ÅT gjorde han gärna, men inget annat fungerade riktigt. Och så gick tiden, han blev sakta bättre men frågetecknen bestod.
Diskbråck är fruktansvärt smärtsamt, men jag hade ingen känsla av att Elving hade värst ont. Han var trött, hans blick var sorgsen och han var inte alls sig lik. Men, som sagt, så gick tiden.
Jag glömmer aldrig den dagen morgonen då han puffade mig i knävecken och glittrade med ögonen.
Sedan dess har det stadigt gått framåt och sent omsider trillade polletten ner.
Vi bor i ett TBE-distrikt och TBE är välkänt bland människor, men mindre vanligt hos hundar. Många bär antikroppar, men ytterst få av dem insjuknar. De som gör det blir ofta så illa däran att de måste avlivas, men inte Elving, han överlevde!
Nu är vi inne i vecka elva. Gabapentinet är nertrappat för att undvika abstinens. En liten snörvlighet återstår samt att han vinglar till då och då, men jag törs nästan börja hoppas att han har klarat sig genom pärsen. Det bästa med alltsammans är att han har livslång immunitet.
På´t igen!
Vi kom ut och gick över gatan. Maskot kissade eftertryckligt, därefter störtdök han ner i rännstenen där han hittade en frigolitbit som passade perfekt i hans mun.
Glad och nöjd kom han pinnande, men så kände han…. Måste skita!
Han hukade sig och klämde, men då blev det stopp i kopplet och Matte vände sig om. Hon upptäckte direkt att något putade under läppen och eftersom det är nolltolerans gick hon till angrepp och bökade ut det.
Maskot försvarade sig tappert, men Matte var obönhörlig… och så var han ju så skitnödig.
Matte berövade honom frigoliten och plockade även upp produkterna som ramlade ur honom där bak.
Eländigt, tycker Maskot, hur en hedervärd hund blir behandlad.
Nu har nyss hela gänget fått tuggsaker och slagits om ett bananskal som ingen av dem ville ha. Maskot har hål i örat för första gången på över tre veckor och droppar blod på tassen, kort sagt allt är helt normalt.
Det verkar som om han är återställd efter sin senaste svåra pärs.
Paraffinolja
Det spred sig en egendomlig lukt i min lägenhet.
”Du stinker!” sa jag till Yeppe, för det brukar han ofta göra. Hans morgonandedräkt är liksom inte av denna världen, men senare när han har vaknat är den i allmänhet mindre påfallande.
Så var det dock inte igår och inte heller idag och det är inte Yeppe som är den skyldige, utan Elving.
Elving läcker paraffinolja! Paraffinolja är doftlös så länge den finns i flaskan, men efter passage av beaglehund är förhållandet ett annat. Den luktar inte illa, inte sjukt, bara besynnerligt.
Dessutom slickar han sig i baken när han känner att han blir våt, så han har även kommit åt stygnen, som håller på att lossna och är lite lättirritabla.
Så idag har jag avslutat kuren med paraffinolja på maten.
De gula fläckarna på mitt påslakan lär jag få dras med, misstänker jag.
Besök från Stockholm
Idag hade vi besök ända från Stockholm. Lilla Helgas matte Anna med vänner kom och fikade och solen sken nästan hela tiden. Beaglarna var glada, men Maskot fick lite magknip och kände sig trött efteråt.
Det man kan se av såren (både Maskots och Elvings) har läkt utan komplikationer, men Maskot är sydd även inne i bukhinnan och magsäcken och jag är inte försedd med röntgenblick.
Det finns, som de sa på kliniken, mycket att läka ihop och det kommer att ta tid.
Magsår
Min matte säger att jag har magsår. Inte ett sådant magsår som man får av stress eller bakterier, utan ett som uppstår när nån tar en skalpell och skär ett hål.
Jag vet egentligen inte vad nåt av det där betyder, men jag vet att när man har ett magsår är det bra att äta havregrynsgröt… och kokt fisk… och ägg… och päron och banan. Helst ska man äta i små portioner flera gånger under dagen.
Jag tycker inte om små portioner, men allt det andra gillar jag skarpt.
Jag gillar även förpackningar som har innehållit choklad, men matte säger att de är FÖRBJUDNA! Vi hade ett litet bråk om det på vägen till kollo idag.
Medicinfritt
Idag är första dagen utan någon som helst medicin. Maskots kur skulle ha varit avslutad redan i måndags kväll, men han blev orolig på natten och verkade öm i buken, så jag frågade veterinären och fick svaret att jag kunde ge honom flytande Paracetamol ifall det fanns behov. Han fick ett par mindre doser igår, men idag har det fungerat utan smärtlindring.
Elving får en skvätt paraffinolja på sin mat och det ska han tydligen fortsätta med under de kommande veckorna, för att hålla sin avföring mjuk och inte belasta stygnen innan bråcket är riktigt läkt. Men det är ju en annan sak. Smärtlindring känns mera oroande. Den är tuff mot lever och njurar och jag vill inte att den lille ska gå ur askan i elden.
Elving fick inga restriktioner beträffande motion, men Maskot har order att vila och det har han gjort… HELA dagen.
Positivt
Idag bestämde sig Maskot definitivt för att sprattla en stund till på jorden. Kort sagt, han släppte depp-minen och blev sitt vanliga jag – det vill säga hans ögon glittrade, han muckade med sina bröder, juckade på min arm och jagade rullande saker under genomträngande tjut. Han ville gå hem på sina egna ben, men ibland blev benen trötta och då gick han med på att åka en bit i kärran. På kvällen hämtade han Hjärtrud, som vi inte har sett på en vecka och krävde att bli upplyft i soffan tillsammans med henne.
Även Elving var inne på samma trend. Svullnaden har lagt sig och han börjat återfå sin vanliga gälla röst.
Man ska väl inte ropa hej, men visst ser det lovande ut.
Äppelskott
Jo, så är det ju detta med äppelskrott…
Söndag morgon
Blev kvar i köket över natten. Lite trött nu… men mår bra.
10 år
HURRA HURRA för Yeppe som fyller 10 år år idag!
Världens bästa Yesper – världens snällaste storebror.
