En dag på kollo

Äntligen vackert väder och mildare temperatur!

Beaglarna var på gott humör och poserade ovanligt villigt, efter varsitt torkat tugg och lite broderligt gruff.

Chili

Jag kärnade ur en av mina hemodlade chilifrukter och skar den i småbitar.
Hundarna var INTRESSERADE, så jag gav Yeppe en bit. Han tog den glatt i munnen men spottade genast ut den igen. Kränkt hund har ett visst ansikte. Jag vet hur det ser ut.
Elving fick en bit och betedde sig likadant, fast ännu snabbare.
Maskot stod och slafsade vatten. Jag la biten bredvid honom och han slutade genast dricka och plockade upp den. Sen for han runt ett par varv i hallen som ett skållat troll och kom slutligen tillbaka och åt upp sina bröders med.
Nu ligger Maskot i kökssoffan och liksom andas snörvlande. Han ser också kränkt ut. Jag kan inte begripa varför….

Slående likhet

Ibland är det nästan FÖR likt

Vad glor du på?

Jag SOVER!

Utlåsta

Dagens iskyla vid kollo blev för mycket för den minsta kroppen i sällskapet, så uppbrottet skedde tidigare än jag hade planerat och så blev nyckelknippan kvar på sin skruv inne i stugan, vilket betydde att vi var utlåsta, både där och hemma.

Bonussonen har extranyckel, men han jobbade till halv tre, så vi fick ta en långpromenad och försöka hålla oss varma tills dess.
Vi gick Vingåkersvägen till Nordanåsbron, Oppundavägen till Talltullen och därefter Nyköpingsvägen bort till Åsporten och hem förbi Sandbäcksskolan. Nästan två timmar tog det och minstingen var helt prillig – han snurrade omkring oss, morrade, gick till anfall, hängde i mina kläder och nafsade sina bröder. Däremellan tjurade han och vägrade ta ett steg till, eller plockade upp pappmuggar och annat skräp som han tuggade på. Jag hade fullt upp att inte snubbla eller trassla in mig i hans koppel och bröderna hade fullt upp att undvika odjurets tänder.

Men slutet gott, nu är nycklarna upphittade och hela gänget snarkar i små lurviga högar omkring mig. Det var spännande medan det varade – onödigt dramatiskt! – men ikväll är jag faktiskt TRÖTT!