Soptippsdjur!

Någon (med största sannolikhet en annan kolonist) hade tappat en liten plastpåse med plocksallad på cykelbanan. Där blev den liggande i en vecka, varvid de gröna bladen sjönk ihop och blev allt slakare och brunare.
Varje gång vi passerade gick Yeppe fram och nosade och jag sa: ”Det är ingenting för dig.”
Ända till imorse …
Då snappade han åt sig påsen och vägrade släppa taget. Därefter slet han upp den och jag tänkte: ”Ja, ja, skyll dig själv.”
Men Yeppe, som normalt inte äter råa grönsaker, tyckte tydligen att den halvflytande sörjan var delikat, för han slafsade den i sig med uppenbart välbehag.
Ett helt liv med beaglar har lärt mig att hundar är snuskiga djur, men att äta rutten sallad …
Han är inte lik någon annan som jag har haft, min lille filur. 

Annonser

Yesper gör vågen

Yeppe har skapat ett konstverk igen.
Han är ganska nöjd med sig själv, för den här gången har han gjort det helt och hållet med egen tass ( fast Matte fick nådigt tillstånd att snitsa till och rama in det i datorn.)
Han kallar sin skapelse ”Vågen” – en vinglig liten plastbåt på en stormande ocean –  men eftersom Yeppe avskyr vatten, har han använt sig av en kesoburk och en (absolut TORR!) blå-vit trasmatta.

Besök i Vagnhärad

I söndags eftermiddag åkte vi till Vagnhärad för att träffa Yeppes mamma Lizzy, hundarna från hans valp-tid, samt de numera 7 veckor gamla halvsyskonen.

Yeppe uppförde sig exemplariskt och klarade ”storebrorstestet” med glans och det är bara att konstatera att i den här åldern är ”pirayorna” av precis samma skrot och korn som han.

Den lilla minikopian Zingo är fortfarande Yeppe upp i dagen.

 

Mor och son