Nu har vi varit och tittat på valparna igen och det har hänt väldigt mycket med de små knytena sedan sist. De är större, rör sig bättre, har fått upptäcka trädgården och blivit avgjort mer personliga.
Den här lille killen är min favorit. Jag hoppas att det blir han som får komma och bo hos oss.
Jaha, så har vi varit i Vagnhärad och tittat på valparna. Vi har även haft glädjen att göra bekantskap med bägge föräldrarna och de var väldigt trevliga. Evita älskade jag redan innan, trots att jag bara har sett henne på bild, men hon var lika underbar i verkligheten – vilka ögon, man drunknade i dem!
Pappa Douglas, ”Dogge”
Evita och Douglas
Godisregn på gräsmattan
Mor och barn
Den lille korven i mitten är för tillfället favoriten
Yeppe fick inte träffa valparna – de var ännu alltför små – men han lekte med resten av hundarna… och fick smaka pizza med kebabkött av Husse vid hemkomsten.
Trött hund i bilen
Ivrigt väntande utanför pizzerian
Någon (med största sannolikhet en annan kolonist) hade tappat en liten plastpåse med plocksallad på cykelbanan. Där blev den liggande i en vecka, varvid de gröna bladen sjönk ihop och blev allt slakare och brunare.
Varje gång vi passerade gick Yeppe fram och nosade och jag sa: ”Det är ingenting för dig.”
Ända till imorse …
Då snappade han åt sig påsen och vägrade släppa taget. Därefter slet han upp den och jag tänkte: ”Ja, ja, skyll dig själv.”
Men Yeppe, som normalt inte äter råa grönsaker, tyckte tydligen att den halvflytande sörjan var delikat, för han slafsade den i sig med uppenbart välbehag.
Ett helt liv med beaglar har lärt mig att hundar är snuskiga djur, men att äta rutten sallad …
Han är inte lik någon annan som jag har haft, min lille filur.
Yeppe har skapat ett konstverk igen.
Han är ganska nöjd med sig själv, för den här gången har han gjort det helt och hållet med egen tass ( fast Matte fick nådigt tillstånd att snitsa till och rama in det i datorn.)
Han kallar sin skapelse ”Vågen” – en vinglig liten plastbåt på en stormande ocean – men eftersom Yeppe avskyr vatten, har han använt sig av en kesoburk och en (absolut TORR!) blå-vit trasmatta.
Det finns alldeles för få HUNDKONSTVERK i den här stan, tycker Yeppe.
Ben på ben, med boll och bråkfågelsfjäder…
I söndags eftermiddag åkte vi till Vagnhärad för att träffa Yeppes mamma Lizzy, hundarna från hans valp-tid, samt de numera 7 veckor gamla halvsyskonen.
Yeppe uppförde sig exemplariskt och klarade ”storebrorstestet” med glans och det är bara att konstatera att i den här åldern är ”pirayorna” av precis samma skrot och korn som han.
Den lilla minikopian Zingo är fortfarande Yeppe upp i dagen.
Mor och son
Det finns en liten Yeppe-kopia bland de numera tre veckor gamla halvbröderna.
Här är Yeppe själv i samma ålder…
