Vid återvinningsstationen
Promenad vid gamla Knorranvägen
Kategori Yesper
Fallen skog
Idag gick vi en bra bit bortom Sågmon, för att visa Minstebror Riktiga Stora Skogen… men skogen stod inte kvar längre, den låg i kapade stycken på marken och doftade förföriskt – tyckte både Matte och beaglarna, fastän troligen inte riktigt ur samma doftperspektiv.
Minstebror blev hög som en gnu på den sträva essensen av barr och studsade hela vägen hem som en vådaskjuten nyårsraket, for mellan hallen och köket och morrade, skällde frenetiskt på bröderna och nafsade dem var helst han kom åt.
Störstebror blev vresig och hoade tillbaka, medan Mellanbror slök sitt grisöra och kollapsade i kökssoffan.
Minstebror fräste och sparkade och vägrade bli torkad, trots att han var blöt och grå överallt, men endast en liten stund senare hann tröttheten ifatt honom. Han tog ett jämfotahopp upp i lådan och somnade på sina leksaker och där ligger han nu och snarkar och sover skogsruset av sig.
Störstebror har ännu inte riktigt givit upp hoppet om en smakbit av Mattes bananmacka… vad han ska med den till, han som inte gillar banan.
Julhälsning
Äventyr vid Knorranvägen
Att springa och klättra, det är livet! 
Kökstrio
En stunds frid i köket efter två timmars promenad.
IQ Maskot
Promenaderna med hela gänget börjar fungera bättre och bättre. Snabbast går det när den minste hakar fast i de storas koppel, även om storebröderna inte tycker att det är så särskilt roligt.
Vad som dessvärre är mera vanligt är att den lille figuren hittar någonting smaskigt på marken – det behöver inte alls vara ätbart, utan räcker med att det är lagom stort att trycka in i valpmunnen – för då går Yeppe och Elving och segdrar i min ena arm, medan lilleman hänger bakefter, tuggande, hostande, harklande som om han håller på att bli strypt.
Jag säger åt honom att detta är en sak som han måste jobba på. Om han ska bli en riktig beagle måste han lära sig att tugga och gå på samma gång!
Vilket hundliv
En härlig beaglehelg vid kollo
Mums!
Elving sträckte sig in mellan spjälorna i räcket vid järnvägsbron och kom fram med en påse i munnen. Maskot var snabb som en vessla och ryckte den genast åt sig och sen VÄÄÄGRADE han att släppa den. Käkarna låste sig som på en pitbull, så jag förstod att den måste innehålla något särdeles delikat. Först ett par hundra meter längre fram lyckades jag lura den ifrån honom. Änglamarks Ekologiska Blåbär. Ja, då förstod jag att det var gott, för både han och Elving var helt maniska i blåbärsskogen i höstas.
Några timmar senare var jag inne på Konsum och handlade och då tittade jag om den fanns där och köpte en påse åt dem.
Herregud, så goda! Till och med kräsna Yeppe åt dem med god aptit. 
Vargbesök på jobbet
Sky är lika snäll som han är stor. Inte ens Elving är särskilt rädd, men han valde ändå att stå över den här gången. Maskot var (naturligtvis) fullständigt obesvärad.
Allt är relativt
Min promenadväg till jobbet är drygt 3 kilometer lång. Yeppe och Elving går kanske fyra, om man tar med i beräkningen alla svängar upp och ner i dikena samt övriga utvikningar. Maskot far som ett skållat troll och avverkar snarare sex. Inte undra på att han sover gott på kontoret när vi kommer fram.
