Elving fyller 1 år

Hurra hurra för lillebror, som fyller år idag!

Besök på Noraberg, där vi hämtade takplast, lekte i snåren och fikade.

Åter vid kolonin.

Annonser

Yyyyyyyl

Inatt sov Yeppe i mitt rum – det brukar han inte göra.
Vid tvåtiden vaknade Elving och upptäckte att det låg ”nånting främmande” i korgstolen.
Han satte sig upp och ylade ” OOOOOIIIIIIIIIIIiiiiiiiii” av sina lungors fulla kraft.
Själv tänkte jag på grannarna som låter sina ungar jaga varandra och vråla vid alla tänkbara tider på dygnet och log i mitt stilla sinne: ”Det kan ni gott ha. Känn på!”

Signalkänslig!

Hon bär en mörkblå vid volangkjol som räcker till knäna. Längst ned finns det en bred röd rand och en något smalare vit, men hon håller upp den på ena sidan, så att ränderna ger ett intryck av att gå på diagonalen. Dessutom svänger hon med den och trippar fram på trottoaren som i en dans.
Jag ser att Yeppe reagerar och tänker att nu gäller det att se till så han uppför sig väl, men sedan verkar det som om han slappnar av och därför brister jag lite i uppmärksamhet.
Just som vi passerar tar tjejen ett tag i kjoltyget och låter det flaxa om benen och det fungerar som på en tjurfäktning, när matadoren skakar på skynket…
Bägge beaglarna kastar sig fram och hoooooar som ett par galningar och jag gör inte direkt saken bättre genom att vråla åt dem: ”Vad tusan tar ni er till? Är ni inte riktigt kloka?!”
Kjoltjejen tar ett förskräckt skutt halvvägs ut i gatan och spatserar vidare där som om ingenting hänt.

I morse mötte vi henne igen. För säkerhets skull gick hon över till andra trottoaren. I annat fall hade jag gjort det själv.

Beaglarna vs haren

Haren satt mitt på vägen, försjunken i egna funderingar.
Beaglarna närmade sig försiktigt, men haren tog ingen notis om dem.
När vi var fem meter från haren blängde den motvilligt på oss och bestämde sig för att det kanske var dags att röra på påkarna.
Den skuttade lojt framför oss och Elving SKREEEEEK av upphetsning – strax därefter kom dubbelrycket och jag släpades med i kopplet en bit, innan jag hann sätta hälarna i.
Men så mötte vi vinden, som var ovanligt kraftig idag, och den tog tydligen med sig vittningen och svepte ut den över gärdena, för plötsligt stod bägge beaglarna och stirrade som fån efter haren i den böljande vallen, istället för uppe vid skogskanten där den på nytt hade slagit sig till ro.
Därmed är det bevisat: Beaglar jagar med nosen – synen kommer i andra hand!

Vådan av att gruffa om ett bullpapper

Vi hade min syster och systerson på besök och satt och fikade med Husse på altanen. Beaglarna befann sig under bordet var en smula uppskruvade av den ovanliga situationen… och så gick det som det gick. Elving ville ha det tappade bullpapperet men Yeppe såg ingen anledning att släppa det. Han sa ifrån på skarpen och därmed rök de ihop. Yeppe fick hål i örat och Elving en smäll under ögat.

Oj, så han svullnade upp!!!