Harigt värre

Yeppe fick syn på haren på andra sidan gärdet. Den tog sig snabbt över järnvägsspåren och skuttade uppför banvallen, in i skogen på motsatta sidan.
HOOOO-OOOO-OOOO! skrek Yeppe av sina lungors fulla kraft, samtidigt som han vibrerade och pekade med nosen.
Elving hann förmodligen inte upptäcka haren, men han såg Yeppes beteende och det räckte för honom.
Han riktade in sig åt samma håll och instämde glatt och ljudligt med sitt gällare OOOO-iiiiiii.
Maskot såg garanterat ingen hare på detta avstånd. Han var dessutom fullt upptagen med att leta skräp på marken och trassla in sig i brödernas koppel, men han förstod ju på deras ylande att det var något som engagerade, så han slängde sig över Yeppe och började tugga honom i nackskinnet.
Yeppe var måttligt road och ruskade honom av sig.
– Nu går vi vidare! sa Matte.
Så typiskt för dessa tvåbenta som aldrig fattar ett dugg!

En o-bra dag

Den här dagen inleddes faktiskt riktigt bra med att samtliga steg ur sängen när väckarklockan ringde. De fyrbenta verkade till och med ovanligt pigga och glada.
Men sen var det slut med det roliga, åtminstone för deras människa. Precis när jag öppnade porten gick en främmande hund förbi och det trevliga lilla gänget förvandlades på en bråkdels sekund till en hord vrålande, hoppade smådjävlar. Vi var MYCKET osams under den första delen av vägen och det tilläts inget sniffande, kissande eller vimlande innan vi kom fram såpass långt som till ”skogen”. De förstod att de var i onåd och att matte var arg på dem, men förmodligen inte vad som var orsaken – de glömmer fort.
Det blåste ju ganska rejält idag, så de var vind-yra, ohörsamma och snodde sig om mina ben. Beträffande den yngste så nöp han mig även i vadorna och det är inte hans förtjänst att inte snubblade på honom.
Vid ankomsten till jobbet lyckades han sno min sko och slita ur den hälkappan (igen!) och nästan svälja den. Jag fick upp den ur svalget på honom i absolut sista sekunden och som hämnd bet han mig i fingret… hårt. Sedan bråkade han med bröderna, hängde mig om knäna med vassa nyklippta klor och kissade på golvet. Jag som trodde att han var rumsren nu!
Vanvettet eskalerade när det blev dags att gå hem. Bror ett och två slet i kopplen och for omkring som skållade troll, nosade och muttrade, plockade matrester i buskarna medan lillebror skrek av svartsjuka och attackerade dem energiskt.
Vi var allihop lika trötta när vi äntligen kom fram – de av att leva rövare och jag av att vara matte till dem.
Så nu vill jag ha tre snälla hundar som kan uppföra sig ordentligt, men enligt dem är jag dum och kinkig och kan dra dit pepparn växer… fast inte innan de har fått mat!

Blötväder!

Vi kom ut genom porten – det duggade.
”Ååhneeej!” sa Elving. ”Det regnar, det är inte bra för min själ!”
”Jag KAN inte gå!” sa Maskot. ”Jag har glömt bort hur man gör.”
”Mesar!” sa storebror Yeppe och gick.
Resten av gänget travade efter.
Vi gick på trottoarerna bort runt Bilprovningen och till ÖoB.
Matte köpte grisöron, tandvårdspinnar och makrill, medan Yeppe hoooooade utanför, så att hon skulle höra att allting var okej.
Sen tog Matte gänget på släp och drog det efter sig hela vägen till lilla Konsum för att hämta ett paket.
Alla snödrivor doftade underbart och innehöll läckra småsaker att gräva fram och tugga på, så visst uppstod det en del syskontjafs, men inga blodviten idag.
Vid återkomsten var samtliga (utom Matte) blöta och uppspelta.
Yeppe gnuggade sig mot dörrarna för att berätta för grannarna att nu var han hemma och ruskade därvid av sig det mesta. Ett par-tre tag med handduken över hans armbågar, så var det klart.
Elving var blöt om benen, huvudet och undersidan, trots att han hann smita in och gå en snabbrunda via soffan före avtorkningen.
Maskot var drypande våt hela han och allt som en gång var vitt i hans päls är numera gulbrunt och grått.

Kallt!

Igår var vi ute vid kollo efter jobbet, men solen var lite beslöjad och vinden var bitande kall, så det blev inget långt besök.

Kanske till helgen…

När man dreglar mycket blir öronkanterna blöta och på vintern fryser de till. Det gör ONT med frostkramp i öronen!

Åh, den där kameran…!

Underbar vinterdag

Igår tog Matte en semesterdag och vi var allihop ute på äventyr i skogen med tant Laila. Bortåt tre och en halv timmes promenad bland fantastiska snötyngda granar, under en himmel som var alldeles blå och en vintersol som värmde, trots minus tio på termometern.

Efteråt blev det fika och då träffade Maskot en valp. Den var precis i samma storlek som han, men den befann sig bakom en glasvägg så han kunde inte nå fram till den. Han lekte länge med den valpen, sprang fram och tillbaka och jagade den, krafsade med tassarna och skällde av besvikelse när glaset var i vägen. Speglarna hemma har han vant sig vid, men detta var en hel vägg och den höll honom så intensivt sysselsatt att han till och med nobbade en bit päron. (Till glädje för Elving, som fick alltihop)

För övrigt uppförde han sig väl. En enda liten kisspöl (plus några glädjedroppar) på golvet och ingenting vält eller tuggat.

Man blir trött av att vara på äventyr, så han var ovanligt snäll hela kvällen.

Tack, Laila, för en underbar dag! Detta måste vi göra om. ☺️

En perfekt dag

Snart dags att gå och lägga sig efter en perfekt vinterlördag som började tidigt imorse med promenad till ICAMaxi och fortsatte med kolonibesök. Nå, om sanningen ska fram har faktiskt tre av fyra i sällskapet redan knoppat in och snarkar tungt.

Så här otroligt liten kan Elving bli när han fryser.

 

”Jag och min storebror”