Förmiddagssvalka!

Idag är hundarna PIGGA, i synnerhet den yngste. Han sitter vid grinden och lyssnar och väntar på sina kompisar. Tvåbenta eller fyrbenta, det spelar ingen roll. När någon kommer på grusgången sticker han nosen i vädret och spelar beagleflöjt: Oioioioioieff. Det är MYCKET hörbart och ibland får han faktiskt svar. 😂

Midsommar

Jag tror att det var vår underbaraste midsommar… någonsin. Allt blev bara såå perfekt.


Maten och vinet – den liksom ångande gröna skogen – solen som aldrig ville gå ner, utan sken in genom fönstret ännu sent på kvällen, denna sommarens längsta dag.


Elving till och med badade… och lekte massor med ”kusin” Teddy.


Tröttheten kom dagen efteråt.

Poltergeist?

Mitt under pågående störtskur hördes plötsligt en duns och ett metalliskt skrammel från hallen.
Elving och jag väcktes ur vår ovädersslummer på soffan och gick ut för att titta vad det var som hände. Det vill säga jag gick och Elving smög bakefter. Yeppe kom något senare, när han var säker på att faran var undanröjd, så att han skulle slippa få skäll för något som han inte hade gjort. Man kan aldrig veta så noga med de tvåbenta.
Vad var då orsaken till alltsammans?
Jo, det var den snidade hundhuvudskroken med nycklarna som plötsligt hade fått för sig att lossna från sin fästskruv och hoppa ner på golvet.
Hur detta var möjligt?
Tja, fråga inte mig….

Obegripligt

”Do not eat”, står det på påsen som sticker ut ur Elvings mun.
Jag tar den ifrån honom och berättar att ”do not eat” betyder att man inte ska äta torkmedel, men Elving säger att han inte förstår… varken orden eller innebörden.

Utestängd!

Jag vattnade mina krukväxter, även dem som står på balkongen.
Sedan satte jag mig i köket och började surfa på plattan, men efter en stund hörde jag ett gnällande ljud – det lät som en liten hund – och jag tänkte att nu var grannarna hundvakter igen.
Gnällandet upphörde dock inte, tvärtom tilltog det i styrka och gick över i valpaktiga skall. Jag tyckte att jag kände igen dem och började fundera på vart egentligen Elving hade tagit vägen. Yeppe låg på kökssoffan och sov som en klubbad säl, men Elving var försvunnen. Jag öppnade badrumsdörren, men där fanns han inte heller. Då kom jag på det…balkongen!
Och mycket riktigt satt han där, en oerhört ynklig beagle med inställsamt piskande svans. Matte hade glömt bort honom, men när han fick komma in igen blev han världens gladaste skit. 💩