Någon (med största sannolikhet en annan kolonist) hade tappat en liten plastpåse med plocksallad på cykelbanan. Där blev den liggande i en vecka, varvid de gröna bladen sjönk ihop och blev allt slakare och brunare.
Varje gång vi passerade gick Yeppe fram och nosade och jag sa: ”Det är ingenting för dig.”
Ända till imorse …
Då snappade han åt sig påsen och vägrade släppa taget. Därefter slet han upp den och jag tänkte: ”Ja, ja, skyll dig själv.”
Men Yeppe, som normalt inte äter råa grönsaker, tyckte tydligen att den halvflytande sörjan var delikat, för han slafsade den i sig med uppenbart välbehag.
Ett helt liv med beaglar har lärt mig att hundar är snuskiga djur, men att äta rutten sallad …
Han är inte lik någon annan som jag har haft, min lille filur.
