Vid återvinningsstationen
Promenad vid gamla Knorranvägen
Vid återvinningsstationen
Promenad vid gamla Knorranvägen
Idag gick vi en bra bit bortom Sågmon, för att visa Minstebror Riktiga Stora Skogen… men skogen stod inte kvar längre, den låg i kapade stycken på marken och doftade förföriskt – tyckte både Matte och beaglarna, fastän troligen inte riktigt ur samma doftperspektiv.
Minstebror blev hög som en gnu på den sträva essensen av barr och studsade hela vägen hem som en vådaskjuten nyårsraket, for mellan hallen och köket och morrade, skällde frenetiskt på bröderna och nafsade dem var helst han kom åt.
Störstebror blev vresig och hoade tillbaka, medan Mellanbror slök sitt grisöra och kollapsade i kökssoffan.
Minstebror fräste och sparkade och vägrade bli torkad, trots att han var blöt och grå överallt, men endast en liten stund senare hann tröttheten ifatt honom. Han tog ett jämfotahopp upp i lådan och somnade på sina leksaker och där ligger han nu och snarkar och sover skogsruset av sig.
Störstebror har ännu inte riktigt givit upp hoppet om en smakbit av Mattes bananmacka… vad han ska med den till, han som inte gillar banan.
Att springa och klättra, det är livet!
När Elving plockar upp något på gatan vill Maskot omedelbart ha det. Han hoppar, nafsar, gläfser och härjar för att få tag i det, vilket sällan lyckas, men det avskräcker honom inte.
Så när Maskot hittar en pappmugg tar han genast för givet att Elving ska försöka stjäla den ifrån honom.
När den förväntade reaktionen uteblir surnar han till och går upp i varv, skuttar och börjar knuffa med muggen mot mellanbrors nos. Elving nonchalerar honom, även om det är svårt, men till sist står han inte ut längre. Då vänder han på huvudet och ger mig en talande blick:
”Kan du inte hålla reda på DIN EGEN förbaskade valp?!”
Igår opererade vi Elving. Vi tog bort en knöl på bogen som han har gått med sedan i somras. Visade sig vara en inkapslad blodblåsa, möjligen efter en rosentagg, men själva taggen hade försvunnit. Det var inte vad vi hade förväntat oss.
Dessutom klippte vi bort ett par millimeter på vardera av hans tredje ögonlock, eftersom de är onödigt stora och ligger inskrynklade i hans ögonvrår, vilket leder till att skräp samlas och det uppstår ständiga irritationer. Tyvärr var det redan ett cherry eye på gång, så det är ganska troligt att vi måste göra om det.
Elving var mycket trött igår. Idag är han sig själv igen. Såret läker finfint och ögonen rinner faktiskt betydligt mindre än vi befarade.
En stunds frid i köket efter två timmars promenad.
En härlig beaglehelg vid kollo