Kameran ljuger inte, även om den ofta har lite svårt med perspektivet… men i det här fallet är det liksom perspektivet som är ”grejen”.
Stor nos, liten hjärna – så oerhört typiskt beagle 
(Eller vilken annan spårhund som helst, förresten)
Nu ser vi fram emot den härliga milda vårmånaden mars… eventuellt…
Åtminstone ser SOMLIGA fram emot en massa härliga tikdofter!
Riktigt härligt vårväder vid kollo idag!
Yeppe hittade något i gräset invid ett hus i samma kvarter som vår lilla Konsumbutik. Med god hjälp av Elving tuggade han det i sig medan jag var inne och handlade. Jag såg dem genom fönstret – tugga, tugga, tugga.
Det är så vanligt att detta händer, att jag inte tänkte särskilt mycket på saken… förrän bägge två blev konstiga i magarna, Yeppe värre än Elving, eftersom han inte har lillebrors galvaniserade plåtmage.
Natten till fredag kräktes Yeppe och krävde att få gå ut. Jag såg hur han satt och hukade i mörkret under tallarna, men hade ingen aning om ifall han fick någon ”output” av pressandet.
På fredag morgon var Elving helt frisk igen och Yeppe verkade inte dålig, men han fick ingenting alls ur sig på hela promenaden till jobbet, så jag blev rädd att något satt fast i hans tarm och såg för mig en kostsam upplevelse på Strömsholm under helgen.
Som väl var kom det en efterlängtad klutt på vägen hem och i förtjusningen över detta skickade jag ett sms till min chef… men just när jag var färdig med detta hörde jag ett ynkligt pip. Där stod Elving vid mina fötter, med ett långt vasst grässtrå stickande ut ur ögat.
Jag pillade givetvis ut det, men det gick av och en liten bit blev sittande kvar inne i ögonvrån.
”Nu är det färdigt” tänkte jag och skyndade mig att snabbt komma hem och skölja med vatten, men tydligen blinkade han ut fragmenten själv, för det blev ingen skada på ögat bortsett från en mycket lätt svullnad av blinkhinnan, som gick över snart.
Så det blir ingen helgtripp till Strömsholm för någon av dem… hoppas jag!
Ingen mat i sikte, så här ligger vi och svälter!!!
”VEM skulle vilja ha en beagle?” sa en av våra kunder, som själv är hamiltonägare.
Vilken korkad fråga!
Vem skulle INTE vilja ha en beagle? undrar jag.
(Skäller, knycker mat, tigger, tar sig in överallt, rymmer och ylar när man lämnar den ensam – kan det bli bättre? )
Det kan du göra själv!
De säger att jag ska hålla tyst….
Men HUR ska jag kunna göra det med en helgalen uppstressad amstaff i mottagningsrummet?
