Hagelskur

På kvällspromenaden igår kom vi ut precis i början av en regnskur, men ganska snart övergick regnet i hagel och när vi rundade nästa gathörn fick vi blåsten rakt emot oss. Yeppe kisade med ögonen och strävade vidare, om än motvilligt, men Elving stannade och kröp ihop och vägrade att gå ett enda steg till.
Plötsligt mindes jag hans första höst, när han var en mjuk, fluffig valp, som helst ville bli buren i en väska på Mattes mage, insvept i en fleecefilt som dolde honom från världen och där han kunde sova och känna sig absolut trygg. Elving blir fem år i sommar, men innerst i hans hundsjäl sitter fortfarande ett mycket litet djur som behöver skydd.

Arbetsdag

Första arbetsdagen i Mogetorp:
Eftersom vädret såg ganska okej ut bestämde jag oss för att delta.
Storebröderna stängdes in med varsin tuggpinne i stugan. Lillebror fick gå med Matte. Lillebror ville inte följa med Matte, han ville stanna med sina bröder.
Lillebror träffade Molle vid föreningsstugan och blev glad igen.
Lillebror och Matte fick i uppgift att fixa med hålen som vildsvinen har bökat upp nere på allmänningen vid järnvägen. Matte band Lillebror vid en kran-stolpe och gick för att byta till handskar som var lämpligare för jobbet. Lillebror blev förtvivlad, ryckte och slet i kopplet och lyckades dra igång vattnet – Lillebror fick sig en ovälkommen dusch.
När Matte kom tillbaka (nästan en minut senare) blev Lillebror helt hysterisk och började jucka på Matte. Det är svårt att flytta på grästorvor med en hund hängande om armen, så Lillebror blev omgående förpassad tillbaka till lotten. Lillebror SKREEEK! Dock är han normalt en cool kille, så han lugnade sig ganska snart.
När dagens jobb var avslutat bjöds det på kaffe och mackor – en macka åt Matte och en som togs med åt hundarna.
Störstebror hoppade en meter och råkade bita Matte i tummen. Mellanbror svalde sin egen bit och slängde sig efter Lillebrors, som Lillebror genast lämnade – han har väldigt respekt för Mellanbror, för han vet att det gör ont och rinner blod om han är vanartig.
Matte gav Lillebror en kycklingfot. Störstebror och Mellanbror tyckte att det var ORÄTTVIST, men Matte var av en annan åsikt.
Ibland är det tufft att vara hund!
Vi stannade i stugan en stund, men hann hem innan regnet började. Matte drack kaffe en gång till och alla hundarna fick tugg.
Tänk vilket spännande liv vi har!

Beagleattacker

På hemvägen från kollo hade vi (jag och Maskot) ett litet ”argument”. Det handlade om frigolit (förstås!) och biten var såpass stor att jag bestämde mig för att ta den. Det tyckte inte Maskot om. Han knep ihop sina små käkar i det klassiska pitbullgreppet, det vill säga han låste dem fullständigt och jag hade ingen möjlighet att bända isär dem igen, så jag tog bara det som var utanför, resten fick han behålla. Mitt pekfinger fick sig en skråma, men inte värre än vad jag redan hade ådragit mig på växthuset. Det blödde, men jag hade en pappersservett i fickan.

När jag kom hem och hade duschat råkade jag se mig själv i spegeln.

Ojdå, vad hade hänt med näsan!? Inte kunde det vara solen som hade vållat den märkliga rodnaden – mitt uppe på snoken, det såg mest av allt ut som ett skrapsår.

Men så mindes jag i förmiddags när vi skulle gå till kollo och herr Maskot hade invändningar mot lyftas ner från kökssoffan – hur han vrenskades och vred sig varvid hans hörntand strök över min näsrygg…

Det är gulligt nästan jämt när man har djur!

Näää nu…!

Ska det verkligen vara så här???

Gomorron

Önskar Yeppe och Maskot

Påsk hos Husse

Idag har vi varit på påskbesök hos Husse på äldreboendet.

Elving passade som vanligt på tillfället att få sitta i några knän och Maskot skvätte på golvet. Det är första gången som Maskot är med till Husse och det var MYCKET spännande. Man blir trött efteråt!

Riv och slit!

Baktill på min gamla svarta täckkappa lyser det vitt. Stoppningen hänger ut lite genom den L-formade revan och plötsligt minns jag ett tillfälle under gårdagens promenad då NÅGON attackerade mig och hängde sig fast just där.
Om NÅGON inte skärper sig snart kommer NÅGON ANNAN (=jag) att göra slarvsylta av honom!

Bloody Beagle in action

Det blev bråk om det härliga hjortbenet. Maskot tände på alla cylindrar och attackerade sin storebror och stackars Yeppe försvarade sig. Hål i örat uppstod och blodet rann… men det struntade hetsporren i.

KaDAFF!

Idag var Maskot på gott humör under hela promenaden, vilket minsann inte är så vanligt. Han brukar vara grinig direkt när vi kommer ut och ibland kan vi gå ganska länge innan han riktigt får fart på tassarna. Orsaken till detta är oftast en bit frigolit eller plast som tar tid att passera hans tarm.
Just den här dagen fanns dock inga hinder. Maskot skuttade, nafsade, dansade och tokrusade bakifrån i hela kopplets längd tills det sa fjong… korkade hund! Matte fick ett par nya revor att sy ihop i sin gamla täckkappa.
Först gick vi den leriga sträckan förbi växthuset vid Energiparken och därefter på Blå leden genom den sumpiga Näsnaren-skogen. Sjön stod på ett par ställen ända uppe under bryggorna. Där kommer det snart att plaska rejält, när isen har töat upp.
Det är något med ljudet av våra steg mot det sviktande trävirket som verkligen triggar Maskot och gör honom fullständigt vild och vildheten höll i sig hela vägen upp genom allén.
Gång på gång kom han farande i full fart och attackerade. Hans stridsrop är något i stil med: ”Uuuuarrrabarrravarrrraka-DAFF!”
Vid ”DAFF” rammar liten kropp större kropp, så att luften stöts ur den lille.
Om Yeppe är den större och därmed avbryts i sitt NOSANDE, blir han förbannad och ryter ifrån.
”JÄTTEKUL!” tycker Maskot. Finns det en skönare känsla än att göra storebror arg?
Fungerar även på Matte. Resultat: flera hål i kläderna, stamp och tjut och stor underhållning.
Om Elving är den som blir tacklad slänger han däremot busen på rygg och ruskar honom antingen i örat eller halsskinnet.
Maskot blir inte det ringaste rädd – han vet vilken mes Elving är – men han spelar över och ylar i högan sky och så snart Elving släpper taget är han uppe och muckar igen.

 

 

Hjortbensgnag

Idag blev det ÄNTLIGEN utdelning av de gamla benen som har hängt i stugan hela vintern, i väntan att marken skulle bli lite torrare, för man (= Matte) vill ju helst inte ha dem tuggade inomhus. Det visade sig att snön dög alldeles utmärkt som liggunderlag.