De var inte nära vänner, men de kände iallafall varandra, så Yesper blev INTE väl till mods när lapphunden AElva kom till kliniken, fick en spruta av veterinären och aldrig reste sig mer. Han har sett det förut och det är svårt att veta hur mycket han förstår, men han ser ju att något är helt på tok och igår var han riktigt beklämd.
”Hejdå AElva, vi ses vid Regnbågsbron”
Att gå över färisten var en baggis för Yesper, när han var valp. Han travade bara över, utan en tanke på att det var något särskilt med det.
Nu i helgen tog vi en runda bort till fågeltornet igen och då blev Yesper plötsligt varse att det kunde vara farligt att ta sig fram på de blanka rören.
Tassarna halkade och han var nära att bli av med bakbenen… trodde han.
”Matte, hjälp!”
Men han är rådig och tuff, vår Yesper, så han klarade biffen själv.
Se bara hur smidigt han balanserade vidare.
Och här gick Yeppe för första gången på samma färist den 18de september.
Dags att uppdatera Yespes porträttbild på hemsidan, för det har hänt en hel del under fyra månader.
I somliga delar av landet blev det massor av snö till helgen, men hos oss var det precis lagom att ge sig ut med den spänstige unge herrn på ett par härliga skogspromenader.
Ett kolonibesök blev det också.
Vid kolonin träffade vi Lotta, som höglöpte och gärna ville para sig med Yesper, men Yesper är inte riktigt könsmogen än, så han trodde bara att hon ville leka med honom.
Friluftsliv tar på krafterna. Vilken tur att man har en Matte att vila ut hos… fast hon har krympt!
Yesper har fyllt ett halvt år och kommit över sin värsta valpighet, men han är fortfarande en mycket ung och charmig liten filur.
Den första (kvarliggande) snön föll lagom för att fira bemärkelsedagen. Precis som de flesta hundar, tycker Yesper att snö är kul.
Grattis, Mattes stora pojke!
Även om man har halvårsdag måste man gå till jobbet…
… och trava iväg till kollo och titta om allt är ok där…
… men efteråt får man åka med Husse och äta en korv…
… och fortsätta firandet hemma med grönt tuggis och GLASSTÅRTA!
Ett tuggben blir det också…
… men det väljer Yesper att gömma och ha kvar till en annan dag.
Yesper har upptäckt en flock sidensvansar som har party i grannens rönn. Alldeles tyst och stilla sitter han och betraktar dem.
När vi hämtade Yesper i Vagnhärad, satte vi på honom ett halsband – ett litet läderhalsband med nitar som han fick ärva efter ”de gamla”.
Han trivdes i det från första stund och var så vansinnigt söt i det. Guldglansen från nitarna blev liksom pricken över i:et, som framhävde hans personlighet.
Veckorna gick, valpen växte och halsbandet förlängdes med hål efter hål…
Så småningom började det verka trångt.
Ett nytt halsband eftersöktes och till sin glädje hittade Matte ett som var likadant, fastän ett par storlekar större.
Förhoppningsvis kan Yesper bära det även som vuxen hund.
Yesper, Elving & Maskot 