Harigt värre

Yeppe fick syn på haren på andra sidan gärdet. Den tog sig snabbt över järnvägsspåren och skuttade uppför banvallen, in i skogen på motsatta sidan.
HOOOO-OOOO-OOOO! skrek Yeppe av sina lungors fulla kraft, samtidigt som han vibrerade och pekade med nosen.
Elving hann förmodligen inte upptäcka haren, men han såg Yeppes beteende och det räckte för honom.
Han riktade in sig åt samma håll och instämde glatt och ljudligt med sitt gällare OOOO-iiiiiii.
Maskot såg garanterat ingen hare på detta avstånd. Han var dessutom fullt upptagen med att leta skräp på marken och trassla in sig i brödernas koppel, men han förstod ju på deras ylande att det var något som engagerade, så han slängde sig över Yeppe och började tugga honom i nackskinnet.
Yeppe var måttligt road och ruskade honom av sig.
– Nu går vi vidare! sa Matte.
Så typiskt för dessa tvåbenta som aldrig fattar ett dugg!

En o-bra dag

Den här dagen inleddes faktiskt riktigt bra med att samtliga steg ur sängen när väckarklockan ringde. De fyrbenta verkade till och med ovanligt pigga och glada.
Men sen var det slut med det roliga, åtminstone för deras människa. Precis när jag öppnade porten gick en främmande hund förbi och det trevliga lilla gänget förvandlades på en bråkdels sekund till en hord vrålande, hoppade smådjävlar. Vi var MYCKET osams under den första delen av vägen och det tilläts inget sniffande, kissande eller vimlande innan vi kom fram såpass långt som till ”skogen”. De förstod att de var i onåd och att matte var arg på dem, men förmodligen inte vad som var orsaken – de glömmer fort.
Det blåste ju ganska rejält idag, så de var vind-yra, ohörsamma och snodde sig om mina ben. Beträffande den yngste så nöp han mig även i vadorna och det är inte hans förtjänst att inte snubblade på honom.
Vid ankomsten till jobbet lyckades han sno min sko och slita ur den hälkappan (igen!) och nästan svälja den. Jag fick upp den ur svalget på honom i absolut sista sekunden och som hämnd bet han mig i fingret… hårt. Sedan bråkade han med bröderna, hängde mig om knäna med vassa nyklippta klor och kissade på golvet. Jag som trodde att han var rumsren nu!
Vanvettet eskalerade när det blev dags att gå hem. Bror ett och två slet i kopplen och for omkring som skållade troll, nosade och muttrade, plockade matrester i buskarna medan lillebror skrek av svartsjuka och attackerade dem energiskt.
Vi var allihop lika trötta när vi äntligen kom fram – de av att leva rövare och jag av att vara matte till dem.
Så nu vill jag ha tre snälla hundar som kan uppföra sig ordentligt, men enligt dem är jag dum och kinkig och kan dra dit pepparn växer… fast inte innan de har fått mat!

Evening Star

Klockan närmar sig halv sju. Hundarna har fått frukost och jag sitter ännu vid bordet med min. Utifrån hallen hörs tunga snarkningar från den yngste som sover i buren. Early Bird var på förslag när jag skulle välja hans namn. Det hade passat väldigt illa på en så morgonsömnig ung man

Naturlig valp

I mitt badrumsskåp står en parfymspray ur serien Nature från Yves Rocher. Den har varit min moders och den har blivit stående mest för att det tar emot att slänga fullt fungerande saker. Jag gillar inte doften. Den luktade inte gott på min mor och inte heller på mig, men den är bra att spraya på golvmoppen, ifall den någon gång börjar stinka sur skurtrasa.
Igår kväll sprayade jag den på valpens nos, när han stod under köksbordet och terroriserade sin fullkomligt oskyldiga storebror. Bjäbbandet upphörde omedelbart och valpen försvann ut ur köket, missbelåtet fnysande, men Yeppe fick äntligen lugn och ro och kunde fortsätta sitt sovande.
Nu sitter jag med Maskot i knät och känner fortfarande en svag doft av Nature.
Av någon anledning luktar den bättre på hans päls än på människohud.

Draghund

Det har påpekats för mig att Yeppe, som är en drag-glad herre, borde få utlopp för sina drifter genom att dra en vagn.
Idag fick Yeppe chansen, när vi lastade bagagekärran med en stor kartong inköpta varor till Morrmatte på Lövåsgården.
Det gick en annan hund före, så Yeppe låg i som en rem, kanske inte så rakt fram men han gav mig dock en viss draghjälp.
Sedan fortsatte vi till Maxi och handlade TUNGA grejor, men när vi skulle hem igen hade hundarna tappat sugen och ville bara noooooosa, så jag fick dra kärran efter mig, hoppande och skramlande på det eländiga gruset, med hjälp av ena handen och två stycken spårande beaglar med den andra.
Nåja, jag fick åtminstone inte värk i AXLARNA denna gång.

Det lilla minimonstret stannade hemma och sov.