Gissa vad Maskot spydde ur sig inatt.
Ett gummihandtag (till en sparkcykel?), precis likadant som det andra, som höll på att fastna i hans tarm förra vintern. Fast den här gången kom det alltså inte lika långt. Tack för det, Maskot!
För att inte tala om hur mycket roligare vi fick på vår härliga långpromenad.
Rör man sig alltför snabbt så blir det bara suddiga bilder, men detta är första mötet mellan Maskot och Krut från Starmaids E- och F-kull. Maskot är exakt ett år äldre, men storleken är densamma och de väger bägge två 7,5 kg.
Omogna röda vinbär till frukost…
Maskot har upplevt sitt första ordentliga åskväder.
Ungefär vid midnatt brakade det bara till och sedan blixtrade det och dånade en bra stund mellan husväggarna.
Maskot hade somnat längst in i buren. Han var inte särskilt villig att stiga upp när jag plockade ut honom, men jag tänkte att i annat fall får han väl panik. Han är ju normalt en jycke som får tokspel av höga ljud… men uppenbarligen inte av åskmuller.
Han ville prompt gå ut på balkongen och där stod han helt fascinerad med öron som ryckte med ljudstötarna. Det ekar bra mellan husen i området där vi bor. Dessutom skvätte regnet in, men det bekom honom inte det ringaste.
Efteråt var han klarvaken och hade svårt att komma till ro. Jag fick lov att lägga in honom i buren och stänga luckan om honom och efter en del skramlande lyckades han somna om.
31,3 grader
Jag sitter med den minste i knät. Han sover, det gör mitt ben också. Mina ögon svider av brist på sömn, för det blev lite sent igår kväll. Pinnstolens ryggstöd skär in i mitt skulderblad och jag når nätt och jämnt fram att skriva på plattan som står på köksbordet. Dessutom är jag törstig.
Men det är sådant jag gärna står ut med, nu när den lille äntligen börjar bli social. Och då menar jag social på ett annat sätt än att klänga mig om benen och bita mig i händerna.
Ojdå, vilka unghundsbekymmer vi hade ikväll!
Plötsligt stack det ut något konstigt och skärt under Maskot och det blev större och större och spände mer och mer. Killen for runt som en galning och slog nästan knut på sig själv. Han skällde och skrek och betedde sig, men ingenting hjälpte det minsta och Matte var inte förstående.
Det dröjde flera minuter innan grejen gick att dra in och då låg Maskot i buren och blängde på Matte: ”Du SKRATTADE!”
Någon måste ju hålla koll på vad som händer på trottoaren
Hemma hos oss hade det varit output. Halva Maskots liggplats var full av diverse uppspytt skräp – frigolit, en förpackning som hade innehållit en antibakteriell våtsservett, något som såg ut som en rejäl bit hopknycklad brun packtejp, enstaka osmälta matkulor samt en exakt likadan kork som den DinVet opererade ut ur hans tarm.
Så, den saneringen åtog jag mig gärna. Den besparade mig (möjligen) en utgift på ytterligare 18 000 kr.
Stackars lille Maskot har fått sig en riktig nosbränna. Han skulle ”hjälpa” Matte att rensa ogräs på lotten, vilket i hans värld betyder att slita det ut händerna på henne. Bara det att den här gången råkade det vara brännässlor… 
Yesper, Elving & Maskot 