Vårmorgon i Beagleland

Klockan fem imorse väcktes jag av rassel-rassel-rassel, klick-klick-klick. Yeppe ville UUT, sa han. Han var absolut tvungen att gå ut ÖGONBLICKLIGEN!
Motvilligt tog jag Yeppe (och Elving) och gick ut. Han nosade, svängde med svansen, såg glad ut, skvätte på muren (Elving också). Vi gick ett halvt kvarter bort men ingenting annat hände, så jag vände och gick tillbaka igen. Yeppe kissade på träden, åt lite gräs och såg allmänt förnöjd ut (Elving med).
Frukost vad det inte tal om vid denna okristliga tid, så jag gick och la mig hos Maskot (liksom Elving). En timme senare började Yeppe om. Rasslade fram och tillbaka, klickade med klorna mot parketten och ville UUUT!!!
Den här gången gick vi längre, hela vägen bort runt Skobes och åter på Högmossevägen. Yeppe betade som en tjur och Elving var inte långt efter, men output-en höll de inne med tills vi var på gott och väl på hemväg, i Elvings fall inte förrän i backen upp mot bron. Därefter vidtog nosandet efter härliga TIKDOFTER och slickandet av marken där nämnda tik hade kissat.
Lyckligtvis var det härligt väder – i annat fall hade jag blivit sur. Ibland är det verkligen INTE särskilt roligt att ha hund.

 

 

 

Äta eller inte äta

Maskot har utvecklats så positivt under det senaste halvåret – släppt ner ryggen och börjat trava fram som en ”riktig hund”, tagit kontakt och lyssnat på mig och framför allt verkat glad. Därför var det en stor besvikelse när han plötsligt slog i alla bromsarna och vägrade att gå utan koppeldrag och tvång. Det var mycket tydligt att något var oerhört fel.
Allt detta inleddes samtidigt som värmen kom tillbaka, så jag funderade allvarligt på om det var dags att ta farväl. Om en hund lider så illa av en såpass måttlig värme, hur ska han då inte plågas när det blir sommar och riktigt hett?
Sedan tänkte jag ett steg till – detta är Maskot och Maskot är ”sakätare”. Har han satt i sig något som ligger i magen och trycker och känns olustigt när han går?
Och det hade han!
Igår kom det ut en svart plasthandske och senare på dagen en likadan plasthandske till och imorse klämde han ur sig något mer som var plastigt och svart, men det saknade fingrar så det var troligen en hundskitpåse. Han gick alltså med tre plastsaker i tarmen på samma gång, inte undra på att han kände sig stinn och öm och inte hade lust att studsa runt på sitt vanliga vis.
Idag är Maskot sig själv igen och jag har handgripligen förhindrat att han svalde två ihopsnodda skoskydd med innehåll av handskar/munskydd/annat mums för en korkad hund.

Fiskdrink

Matte sköljde ur burken för torkad fisk i tunnan och hällde bottenskvalpet i hundarnas vattenskål. Maskot kan inte sluta dricka.

Kärt besök

Idag har vi hälsat på Husse och suttit i knän och knaprat på tugg… och kissat lite varstans på golvet, förstås.

 

Maj i by

Så där, nu har musikkåren tågat förbi på gatan.
Maskot blev väckt ur sin skönaste förmiddagssömn – förtvivlad och skrämd av allt ”oljudet” flydde han ut i hallen och blev sittande på mattan som en liten darrande klump. Maskot är inte rädd för mycket, utom främmande, höga ljud.
Jag lyfte upp honom och bar fram honom, så att han kunde se ut genom fönstret. Då hade majtåget redan passerat och allting var lugnt igen.
Maskot är inte riktigt medveten om att det finns en värld där utanför. Han stirrade förbryllat.
Oj, hoppsan, där kom visst en bil…?!